dagarna de går. jag försöker att tänka på alla glada minnen, och glädjas åt dem. men ibland gör det bara så jäkla ont i hjärtat. det är så svårt! vi har gjort iordning här utanför. hundgården är nu borta här ute. mina killar gick ju inte så bra ihop, men nu behöver vi inte slussa några hundar in och ut längre. det käns bra. för har man två hundar som ej går ihop, och man har dem som sällskap och innehundar, då tär det lite på en. för hur man än vände och vred på saker och ting så var alltid en hund utanför. och samvetet var så dåligt! nu går tarzan och kaxe här hemma inne med oss, och när vi går ut följer de med. men jag funderar fortfarande på vart baron är, när jag släpper in eller tar ut kaxe. baron kunde även öppna dörrar. och både jag och tommy går fortfarande här och låser dörren varje gång vi går ut eller in, så att inte han rymmer ut. sånt kommer nog att sitta kvar länge hos oss! min lilla goa baron! om du visste hur tomt matte har det här hemma utan dig! mitt lilla hjärta!