Hej!

Idag var det dax för Kaxe att äntligen få sin operation! Han skötte sig SÅ fint inne hos veterinären! Det var en annan hund där inne i väntrummet, och Kaxe skällde inte en enda gång! Han gjorde inget annat än att sitta lugnt och stilla och titta lite på den andra hunden, för att sen gå lungt förbi den. Vad glad man blir!

Passade på att ställa killen på vågen, 73kg väger han. 

När veterinären kom in och hälsat på oss, så sa hon att det är sällan som man ser en sankt bernhard röra sig så smidigt som han gör :D Det var kul att höra!

Vi lämnade Kaxe där, och åkte hem till mormor och fikade, jag, Wilma och Johan. Sen ville jag hem. Skulle städa innan syrran kom för att hämta oss. Efter en stund ringde veterinärenra och sa att operationen misslyckades. Fan, hjärtat stannade på mig! Trode att han hade lämnat mig mitt lilla hjärta! Tänk att man alltid ska tro det värsta! Men så illa var det tack och lov INTE! Men de kunde inte ta bort spottkörteln. Det var för mycket kapslar och för mycket vävnad ivägen, så de hade inte ens kunnat skära sig in till själva körteln. Det kan bli så här om man satt drän i sånt här, men inte så att det "förstör" operationen sen. Som veterinären sa: jag har aldrig sett något liknade! Det var så mycket! Varför käns det som att det där förföljer mig?! Varför kan inte mina hundar åka på någon "lätt" och "vanligt" om de nu ska bli sjuka?!

Vi har pratat mycket om den här operationen, eftersom knölen sitter så jävla dumt till! Och jag måste säga att veterinären tog helt rätt beslut! Som de sagt tidigare så är det ett riskfyllt område att skära i med tanke på alla nerver osv. Så jag förstår att de inte fortsätter om de känner sig osäkra. Det vill jag heller inte att de gör!

Så på Fredag ska min veterinär träffa Ole, en specialist som opererade Bosse. Han har ej kvar Herrgårdskliniken som vi då var på. Men han gör vissa operationer i Skara och även i Jönköping. Så nu hoppas jag på att han vill operera Kaxe, och att han klarar av det. Det lät lite som att "om någon klarar det, så är det Ole". Så jag HOPPAS SÅ att det går vägen!

Frågorna yr i skallen på mig nu! Vad händer om inte han heller klarar av det? Jag ställde den frågan idag, men svaret jag fick var att det gör han säkert, och annars så får vi prata om det då.....

Jag blir så nervös och nojjig! FY vad detta är hemskt!!!!!!!

Stackars Wilma blev rätt rädd när hon såg Kaxe. Han ser ju inte så rolig ut med halva ansiktet rakat, från ögat, halsen och under hakan och på bringan. Ett stort sår har han, och ett med drän i. Det rinner en del, och blodig är han. Så hur förklarar man för en 3-åring att detta är för att vi bryr oss om Kaxe???

Jag sa att detta ser så illa ut vännen, men det är inte så farligt som det ser ut. Kaxe mår snart jätte bra igen. Och FAKTISKT! Det svaret gick bra :p

Nu ska han få antibiotika och smärtstillande i tio dagar. Sen ska vi in och ta stygnen. (Dränet tar vi bort själva om 4 dagar.) Så då när vi åker in ska vi prata lite om hur framtiden blir. Han kommer ju få vila upp sig lite nu. Såren ska läka...ja, han ska orka en operation. Så han ska få den tiden som han behöver, men så fort han kan vill jag ju göra den där operationen. Vill få detta överstökat nu! Vill få bort knölen!!!!!!!!!!

Jag fick även hem min älskade, underbara baron idag. Med blandade känslor! Är SÅ UNDERBART att få ha han HEMMA igen, men är så jobbigt att få hem honom på detta sättet! Jag saknar honom så jag kan bli TOKIG ibland!!!!!!! Och just idag vet jag inte om det var den bästa dagen att få hem han på. Det hände mycket idag! Men jag har en jätte fin plats som han kommer att få vila på. Och kanske känns det bättre när jag har "gett" honom den platsen, när han vilar i frid. Min älskade goding! 

Så jag kan säga att jag är deppig idag! Det finns inget annat sätt att förklara hur jag känner annat än DEPPIGT! Fy vad det här är TRÅKIGT!!!! Att först behöva mista sin underbara Bosse, som kämpat så hårt och duktigt!  Sen några månader senare behöva mista sin underbara livskamrat! Och sen få en sån svår operation på sin andra hund! Jag blir SÅ less! SÅ LESS!!!!!!! 

Idag klagar jag en hel del kanske, men jag har såna dagar. Det har vi alla ;)

Jag ska iaf åka till veterinärerna i veckan och ge dem en tårta! De är så jävla TOPPEN där borta! Ställer ALLTID upp i ur och skur! Är glada och possetiva, och så duktiga!

Ha det gott!

KRAMEN!